Jeans från Anine Bings Gina-kollektion, blus från Samsoe .

hjärtat mitt.

Togs varmt emot hos bästis, närmare 27 grader. Vi delade en flaska cava och sen promenerade ner till lilla floden och en restaurang precis intill. Satte oss ner för middag och vin, och det var så obeskrivligt härligt att sätta sig ned med Anna och prata igen dom här tre månaderna. Så mycket man kan dela med en så fin vän, allt, allt mellan himmel och jord. Är så otroligt tacksam att ha henne som vän. Hon är tuffast av oss alla och jag beundras alltid av hennes perspektiv på saker och ting. Så välbehövligt att ventilera med den här vännen så det blir inte bättre!

Morgonen därpå gick vi ut för shopping, kaffe mitt i en butik, en lunch inkluderad pasta och mousserande, lite mer shopping och sen gick vi hem och vände för att äta på en restaurang på en innergård, Obicá. Rekommenderar!!! Starkt!!! Gudomlig mozzarella, pizza, och rött. Ytterligare än sån där fin kväll där man bara kunde gå igenom allt i tur och ordning. Allt för att se till att inte missa något att diskutera, vi kan prata i timmar haha.. Morgonen därpå gick vi upp tidigt för en promenix upp till någon hög höjd där man kunde ut över hela Florens, så vackert så... Inte undra på att Anna trivs så bra här. En liten brunch på något hippt ställe, och sen ut och för stans bästa glass vid floden. Farmor frågade om vi bara åt hela resan, ja, jag åt mig nog igenom dessa dagar. Sol och mat, precis vad som behövdes. Ytterligare en magiskt middag senare så sussade vi sött och idag flög jag hem i all stress. Res. Inte. Med. Mig. Jag är absolut världens största tidsoptimist. Jag kan inte hålla tider. Genomsvettig sprang jag in på gaten, lagom till att bältena skulle knäppas på. Nu är jag hemma, sprang några kilometer, tog en lång dusch, hämtat lite paket, köpt lite godis och nu ska jag somna, för imorgon behöver jag verkligen ta itu med plugget. Puss och kram tillsvidare

24h i Pisa gav mig tid att sova, läsa bok och bara sanna upp. Landade jättesent på kvällen och sussade sött i 10h ungefär, rehab på hög nivå för min lilla hjärna och kropp. Åt en frukost med podd i öronen och gick sedan ut och sprang, Pisa är ytterst litet så hann väl se det mesta. Det där tornet må ju lutat mer än vad jag trott, lite häftigt faktiskt. Skrattde nästan när jag såg det. Jag bland alla turister slog mig ner för lite pasta och sen tillbaka till mitt lilla drömrum på hotellet. Ibland är det lite trevligt att resa helt ensam, trodde aldrig jag skulle klara av att sitta ned och äta helt själv. Ge er tusan på att jag fick en och annan svensk pensionärskompis med italiensk-svensk lexikon i högsta hugg. Ibland är det faktiskt skönt att få vara lite ensam...

Morgonen därefter tog jag väskan och mig själv till tågstationen och en timma senare befann jag mig i vackra Florens och taxi hela vägen fram till Annas adress och lägenhet. Som jag har längtat efter detta!